humör..

Nu börjar det kännas att jag inte har någon egen plats att vara på.. Jag behöver kunna vara själv och få gråta mina tårar att få skrika ur mig allt som ligger och gnor under ytan som så gärna vill tränga sig ut... Jag tänker ta första bästa lägenhet som blir ledig nu så jag får börja mitt egna liv någon gång. Jag orkar inte bo i min väska mer.. Inte direkt det livet jag vill leva nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0